Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Allegoriserandet, förmänskligandet av växtvärl-
den och naturlivet har gett ännu en av dessa dikter
dess klädnad, nämligen Åk ren och s t en r ös et.
Den varierar också en känd melodi, motsatsen mel-
lan det fria, fattiga livet och det bundna men skyd-
dade.
Det satt en prästkrage, fet och rund,
på åkren, skuggad som i en lund,
bland gula rågax i ro.
»Se,» ropte han, »huru väl jag mår,
på gödslad herregårdsjord jag står.
Deft anstår, skulle jag tro.»
I stenröset bredvid sköt pyrolan upp; hon vill
se den ljusa himmelen och älska sin korta dag.
Så kom skördedagen, och lien mejade inte -bara
rågen, utan även prästkragen, som trott, att han
skulle bli sparad och framgent få stå fritt. Han
sjunker till marken; meningslöst har jag förspillt
mitt liv, klagar han, och ryser för min grav. Nästa
morgon bröts pyrolan av en vild nordan; när den
sjönk ned i mossan mellan stenarna, voro dess
sista ord
:
Hav tack, o skapare, för min vår
med nöd och storm, men med daggens tår
och öppen himmel och dödens fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
