Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Bland de sist tillkomna dikterna i samlingen finns
det ytterligare en, som hör tillsammans med
denna grupp och bildar den sista länken i kedjan.,
Den handlar också om längtan till vila, men dess
känslostämning ar vida skild från de tidigare dik-
terna. I deras upprörda verser darrar och skäl-
ver ännu oron; vintern i naturen åkallas för att
hjälpa den kämpande att bli befriad från kampens
börda. Den ro han eftertraktar är vinterns, kylans,
stelnandets. I Fridstankar är den ro han sökt
redan på väg till hans sinne. Rubriken visar det:
frid är en slutad strid, som icke efterlämnar bit-
terhet och agg; rytmen återger, hur natur och
människor, så långt han förnimmer, falla till ro,
och’ i hans själ gryr aningen om hans egen stund.
Det ,är omöjligt att icke tänka på Goethes »Uber
allén Gipfeln», om vilken ju även ti: o XIII av
»Ensamhetens tankar» erinrar. Hos Heidenstam
som hos Goethe är den ro, till vilken skalden
dragés, icke endast kvällens utan den djupare och
innerligare, som är själens vinning, när striden
mellan egna begär och den ogestaltbara yttervärl-
den, striden mellan jagets skilda krafter, är bilagd,
och som förebådar den, som når oss alla, när
loppet är fullbordat. ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
