Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
»Vi söker du på dödens gränser döden?
I guldpalats, bland mänsklighetens slavar,
I festens sal, där glädjens facklor brinna,
Tyrannen ber och välver stoftets öden.»
Citatet är från dikten »Kyrkogården». Den pre-
dikar läran, att detta liv är en förklädd död, att
när människan födes av kvinna, då födes hon till
själens död, blott körset frigör fången och
först när man övervunnit det jordiska skugglivet
och döende övervunnit döden, är man verkligen
till. Det är en ängel ur skyn, som förkunnar denna
lära för den förtvivlade på kyrkogården, då han
med fasa och hopplöshet fåfängt frågar de döda
om gravens mystär och om ingen helig ljusvärld
finnes, dit själen finner väg efter döden. Heiden-
stams dikt har påtagligen framkallats av att han
vill ställa sin moderna uppfattning som en mot-
sats mot Stagnelius’ kristna spiritualism. — Vilken
väg från denna »Livet och döden», där en tanke ur
Moleschotts »Kreislauf des Lebens» blivit romantise-
rad av en yngling, som redan känt sig ha upplevat
livets djupaste smärta, och till den skakande vi-
sionära Första natten i kyrkogården 1915!
Där är den jordades vånda och leda i mullen och
kistan, det kvalfulla frigörandet från griftens tryck
och tvång endast inledning till ännu större pina. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
