Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
flyga förbi; gossens väg gick fram genom synder
och sorger, flickan glömde sin ungdoms käraste
och sålde sitt hjärta; men varje afton, när dagens
ljus dött, såg stjärnan ned på den stig, där den
brutna eden svors en gång. Klar och ogrumlad
lyste hon som förr, den trofasta.
Stjärnehimlen är därför sinnebilden av det eviga
och när själens liv är stört och oroat av de inre
striderna eller av yttervärldens bekymmer, finner
det lisa och hugnad endast genom att ånyo ställas
inför denna sinnebild, genom att i stillhet åter-
finna dess lysande maning.
SJÄLEN.
Min själ är en grumlad källa.
Ur djupet begären bubbla.
Och dagens stormande frågor
med lättrörda vågor leka.
Men slocknar dagen i kvällen
och natten vilar kring jorden,
då speglar hon stundom en stjärna,
då speglar hon evigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
