Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
ses, och det sista han ber om, det är den lilla vrå
av jorden, där han ser dem flämta i nattvinden
mellan gräsen på kullen. Och i N o m a d e r (1915)
återvänder skalden till den väsensdjupa motsatsen
från ungdomen, men vidgad och fördjupad. Det är
inte bara människans känslor, som äro flyktiga
och ostadiga, hon är själv av samma art. Hon
är nomad, hennes hem, den fasta borgen, är endast
ett tält för några dagar, några nätter:
Dess flikar skola strös för vinden,
Böj ditt huvud för det enda, som består,
stjärnevalvet därovan
!
Gång på gång i dessa Nya dikter lovas stjärn-
norna med religiös inspiration : S t j ä r n t ä n d-
ning (1914), där han önskar dem, som skola
födas, att stjärnornas tinder må dröja över deras
själ; Ensam på sjön (1907), där han bekän-
ner sin hänförelse över att veta sig av evighet ha
varit ,ett med stjärnor, vindar och vågor och ut-
ropar:
Så lysen mig, stjärnor, och styren mitt roder,
I ären min fader, I ären min moder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
