Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
en björk. Barnet börjar klättra upp i trädet, men
då skakar detta så, att droppen faller ner i gräset.
Snyftande skyndar barnet ner igen och tror, att
den vackra pärlan är slagen i kras, men se, den
låg oskadd i en tuva, och i dess rund glänste
ännu ljuset och speglades en skymt av himlen.
Att det icke lyckats för den unge försökaren att
finna en berättelse, som osökt och slående lät den
lära skymta fram, som han ville förkunna, det är
icke underligt. Snarare är det väl överraskande
att finna just denna varsamma humanitet, som talar
i slutstrofen. Ungdomens hastiga och kategoriska
domslut är det icke; här som på många andra
ställen i diktsamlingen förefaller det snarare, som
om en långt mera lerfaren och mognad man förde
pennan än en tjuguåring, låt vara att denne vuxit
upp i friare förhållanden än flertalet, fått resa och
uppleva vida mera och vida mer utvecklande ting än
hans jämnåriga i vårt land bruka få lära känna.
O, att barnet, säger slutstrofen, när det vuxit sig
stort, ville minnas droppens fall, när det får se, hur
hjärtan falla. Ty så djupt sjönk likväl aldrig någon
att ej i någon vrå av hans själ
dröjde en glimt av himlen.
Den utveckling man ser i dessa smådikter, där
koncentrationen är stark och på vilkas utarbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
