Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
havare med sitt enda ord, besegrade, under-
rättat henne om.
Både Farax och Zaharå ha haft en hemlig me-
ning med att så förlänga samtalet. Hon har velat
låta livvakten hinna samlas på palatsgården; han
vet, att under tiden ha de trupper, som följt honom,
spritt sig både i staden och palatset och med godo
eller ondo förmått Aben-Humejas trupper och folket
att sluta sig till dem och överge sin härskares sak.
När Zaharå vill lämna salen, hindrar han henne, och
meddelar henne, att spelet är förlorat. Hon bön-
faller om att få slippa ut. Han säger henne kallt,
att hennes öde är beseglat, och att det bara finns ett
sätt för henne att rädda sig. Hon kan icke stanna
i palatset; då skall samma bila, som väntar hennes
gemåls huvud, även avhugga hennes; hon kan icke
ily till folket, ty det skall icke skona den besegrade
härskarens favoritgemål; till sin far, som Aben-
Humeja jagat i landsflykt, kan hon icke ta sin
tillflykt, ty han har förbannat henne. Nej, den
enda räddningen är, att hon hänger sig åt Farax.
Zaharå nekar stolt. Hon överger icke den ende
man hon älskat, även om hon nu föraktar honom.
Farax säger henne, att hon dårar sig själv; av få-
fänga, för hans kronas skull, har hon inbillat sig
älska den svage, oduglige fantasten, och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
