Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Och farväl nu, fallna kvinna, och du, konung, var
fördömd !»
Han skyndar ut ur salen.
Morgonen därpå lågo i den stora parkdammen
två lik, målaren och hans ungdomsbrud, ännu i
döden hårt omfamnande varandra. Över deras stel-
nade ansikten låg ett skimmer, liksom ett återsken
av barndomsdagarna, ett uttryck av stilla glädje,
som av försoning och glömskans ro.
Ingen av dessa tre sånger har ens omarbetad
tagits upp i »I den röda staden». Där finns visser-
ligen en dikt med Marie Antoinette som huvud-
person, Spegeln, men den har intet gemensamt
med den sång jag här i korthet omnämnde. Inte
ens uppfattningen av drottningen är densamma. I
»Spegeln» är hon visserligen välmenande och god-
hjärtad, men framför allt fåfäng. Av den lyriskt
känslosamma karaktärsteckningen i den tidigare dik-
ten har det några år senare blivit en radikal, i
formen dels ironisk, dels med rörliga figurskisser
fylld dikt, som fängslar genom sinnrikhet i upp-
slag och den färgrikedom i stilen, som voro så
högt av nöden som förnyelseelement i vår poesi
vid 1880-talets slut. Egendomligt nog fann Lever-
tin i sin anmälan av »Vallfart och vandringsår»,
som ju onekligen i sin helhet tillhör hans minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
