Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
och den naturbild återkommer, som av alla är den
Heidenstam starkast gripits av, den som starkare
än någon annan låter oändlighetsförnimmelsen stiga
till överväldigande makt i själen:
På himlen gled ej ett strömoln.
Världsalltet stod blottat i glans.
Allén på ynglingens panna
ett moln av dysterhet fanns.
Det var som den nyvunna lagren
ej fyllest för honom förslog,
som själva kärlekens sällhet
ej vore hans hjärta nog.
Han talar: »Där ovan glimma stjärnvärldarna. Se,
de ävo spridda i rymden, de flyga som gnistor i
natten, skilda från varann. Den enas strider och
framsteg bygga ingen bro till den andra. Därför
lider jag liksom mitt Frankrike lider: intet är
verkligt, intet varar, intet är förenat med världs-
alltet till ett helt. Ännu är bilan varm av människors
blod, och graven väntar oss. Jag är fattig och
kan ej ge Frankrike tröst.»
När han tystnat, började den stilla vesperring-
ningen från ett skonat kloster — och krampaktigt
grät den av barndomsminnenas makt övermannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
