Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
till en halvskum gång.
Fullkomligt stilla stå furornas jättar.
I rämnan står gräset visset och rött.
En kyrkklocka långt bortom bergen berättar,
att nyss någon dött.
I djupet risslar en älv.
Här kunde jag leva lyckligt och fritt.
Kanhända bleve jag världen kvitt,
men inte mig själv.
Det skulle föra alltför långt att här följa i detalj,
vilka ändringar och koncentrationer, som företogos
;
en spillra av det lämnade stycket ingick sedan
i »Barndomsvännerna». Men jag kan inte under-
låta att framhålla, att alltjämt är »Nya dikters»
skald den allra omsorgsfullaste formvårdare, för
vilken ingen småsak i ordens gestaltning, ja inget
tecken ens är likgiltigt utan föremål för den
laggrannaste övervägan.
Denna hängivenhet för arbetet innebär i grun-
den inget överraskande, även om det bländande,
starkt visionära och djupt fantasifulla i Heiden-
stams stil städse verkar improvisatoriskt. Alldeles
som Holger Drachmann, den farende Svend, också
var en trogen arbetare vid sitt skrivbord, på sitt
sätt fullföljande sin släkts arvvanor, på samma sätt
har Heidenstam många släktleds framstående och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
