Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
»Nå, då far jag ju genom egen skog», tänkte Hoili och
ryckte upp sig till nytt intresse.
— Här är mycket skog kan jag se.
»Jaså, du kan se det?» tänkte Månsson. Men han
sade:
— Vi har nära tjugutusen tunnland grann skog,
bankdirektörn. Jag känner väl till det, för jag är född här
uppe på skogen, min far är skogvaktare.
Roili lät inte varna sig av detta utan inlät sig i ett
resonemang med skogvaktarpojken om skog och
avverkning, som mycket roade Månsson, fast denne svarade
oföränderligt hövligt:
— Ja, bankdirektörn, nu börjar det bli lite priser
igen. Särskilt på massaveden, förstås. Nej, inte går
allt till massa, somt går till timmer och somt till
fabriken, förstås. Nej, bankdirektörn, det kan man inte
säga, att det är slöseri att ta ut massaved ur skogen,
för den får ju inte bli överstockad. Jo, bankdirektörn,
det här är fin skog, men våra bäste skogar ligger på
andra sidan bruket, åt Kalmarhållet till.
— Då bor ni ju som i en ödemark!
— Jaha, bankdirektörn, efter vad bankdirektörn är
van vid, kan jag förstå. Men ella så står det då något
på i Folkets hus vareviga lördag och söndag. Och nu
om söndag har Gåtatorps fotbollslag en match med
Målaskogs mekaniska varksta, som vi körde förbi för
en stund sen.
— Ursäkta, sade Roili med ett försiktigt småleende.
Själv var han nu klar över att Gåtatorp låg långt mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
