Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
sköt fram åt honom, den syntes honom farligare än de
trafikplan han brukade begagna.
— Är bankdirektörn rädd för Ulla? frågade Jean.
— Han menar inte mig, han menar stolen, smålog
hon.
— Jag förstår hur den har fått sitt namn, sade Roili.
Stolen liknar faktiskt en smidig ung kvinna, som
sitter på huk. En sån gammal herre som jag vågar inte
sätta sig i knät på henne.
— Här ska du se en som törs, sade Klipping.
Stolen sviktade lätt under hans tyngd, men höll.
— Det är många hemligheter med Sjangs stol, sade
han stolt. Men en av dem är, att träets fibrer är böjda
och inte avskurna. Det är därför den håller.
Då satte sig Roili.
— Ja, sannerligen, man lämnar verklighetens mark
och höjer sig i rymden, sade han.
Då glömde Jean le Fort för ett ögonblick sitt
nonchalanta uppträdande.
— Är det verkligen sant? frågade han, och kunde
inte dölja att även han törstade efter bekräftelse och
beröm. Se, jag själv tror ju att det inte är en slump,
att den här stolen blivit till i flygningens tidsålder,
fastän det funnits snickare i många tusen år!
Roili betraktade honom skarpt och inregistrerade sitt
första misstag. Det hade varit förhastat att tro, att
bara den som levde ute i stora världen kunde göra
möbler, som passade vår tid. Ty ett geni, om han så
bara är ett snickargeni som denne le Fort, han fångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
