Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
nuets behov alldeles som kväve i luften, tänkte han.
Vågskålen började åter tyngas till förmån för
Gåtatorp.
Det anmäldes att Månsson väntade med bil och
hundar, men Roili gjorde sig ingen brådska. Miljön och
de unga människorna tjusade honom av någon
anledning. Kanske som kontrast mot den omgivning han
kom ifrån. I går hade han ätit middag hos en fransk
kollega, som bodde i sträng Louis XVI med en tidlös
fru av förvirrande elegans. Han tyckte bättre om det
här lustiga rummet, det var på samma sätt tjusigt som
den unge arkitektslyngeln. Han som varit så nosig i
början men nu satt och såg på sin hustru med en
nästan ångestfull ömhet, vilken icke förekommit i
pariser-hemmet. Och så var det lustigt att se hur Klipping
ständigt sökte göra sig påmint, alldeles som den stora
roströda katten.
Klipping märkte med oändlig lättnad att det
otrevliga intrycket från frukosten var utslätat. Roili
komplimenterade den omstridda stolen på det mest
vältur-nerade vis och samtidigt också Ulla.
— Det är väl tur, sade han, att alla komplimanger
jag kan tänka ut passar åt båda Ullorna. Behaglig,
elegant, originell, lite mystifierande, en
tillverkningshemlighet ...
Vid uppbrottet tog arkitekten mod till sig och fick
fram en fråga som hela tiden bränt honom:
— Tycker bankdirektörn om interiören? Det är min
hustru som har gjort den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
