Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
set och genom de ljusa gardinerna hon hade på sig,
så att han låg i en varm, röd ljuvlig halvdager, medan
blodets ström rann förbi hans bo.
Många infall kommo och gingo, medan hon låg
ensam och pratade med Sjang och Albär. Hennes
konversation skulle ha förfärat Sofi, ja, kanske hade hon
hört alltför mycket, efter hon såg så förstenad ut.
— Du minns Albär, sade hon, att jag brukade säga
förr i världen, att jag hemskt gärna ville gifta mig med
er bägge två. Du tyckte jag var dum, och det var jag.
För sen det blev Sjang, så lärde jag mig, att man kan
bara tycka om en.
Det blev middagstid. Sofi kom in och frågade om
hon inte skulle ringa till arkitekten.
— Nej, det är inte värt, Sofi.
— Kunde tro det.
Sådan var Sofi alltid nuförtiden. Svår när hon var
insinuant och hemlighetsfull, ännu värre när hon sa
rent ut. Det var för denna hållning hon blivit uppsagd
och i morgon skulle hon flytta. Det var ett sorgligt slut
• på cn gemenskap, som börjat då Sofi hittade den
nyfödda Ulla hos sin döende moder på en vind. Men det
var ingenting annat att göra. Sofi hade intet
förbarmande. Hon lät inte hejda sig ens då Ulla fick feber.
En stund lekte västersolen i ekarnas kronor, och Ulla
fick idén till en ny kudde. Sen var det strax mörkt och
stjärnor, då var det ännu vackrare.
Under denna tid då Dagmar Udd och Jean oroat sig
över att hon inte fick ner äggvitan, hade hon vant sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
