Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
att leva på två linjer, livets och dödens, ljusets och
mörkrets. Framtiden hade krympt, den var kort som
en dag, ibland kortare. Hon visste hennes dagar löpte
snabbt mot den som skulle bli livets högsta
manifestation, men visste ej om hon skulle överleva den.
Döden ingav henne ingen ångest. Den var lika vacker som
stjärnhimlen som nu gnistrade mellan ekarnas grenar
och den utstrålade hemliga krafter, alldeles som
stjärnorna. Hon lade åt sidan täcket Sofi brett över henne
för att bli delaktig av stjärnljusets kraft som trollglaset
släppte igenom.
Men så småningom fick hon en känsla av att där var
något som kom emellan, som hindrade hennes vänliga
umgängelse med himlavalvet. En skugga var det, ett
töcken, en frestelse, en orimlighet, en synd. Att tänka
så bittert om Jean som att han höll sig borta med flit,
det var så orätt av henne, tyckte hon, att denna orätt
väl kunde skilja henne från alla goda krafter i
tillvaron. Hon önskade att Sofi varit snäll som förr och
kunnat prata med henne. Med sin fixa idé om karlars
usel-het representerade hon i alla fall moderligheten i den
moderlösas liv.
En mor kunde hon inte ens längta efter, det var
något så uteslutet. Men hon önskade att hon haft en stor
snäll syster att trygga sig till och kom så ihåg att hon
förr i världen fått vara lilla syster åt Regina Montan.
Mellan henne och den fordom så dyrkade fanns numera
ett avstånd och en pinsam oklarhet, men varför skulle
man inte kunna genomtränga allt detta och nå varann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
