Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
— Ja, just det, sade Albär. Han tog upp
anmärkningen villigt men utan intresse för den som fällde den.
— Jag tror jag ska fråga bankdirektörn, om han
behöver nån huså, sade Ullastina.
— Har du inget intresse av att vara din egen, du!
— Inget vidare! svarade hon och gick.
— Ja, nu måste jag också ut och vakta på Roili, sade
Fristedt. Han hade inte ro att stanna en minut längre
än Ullastina i alla fall.
— Nej, jag är väl alldeles tokig, som blir sittande
så länge, sade Astrid bittert medveten om att Fristedt
inte ens sagt god natt åt den enda kvinna som
förstod honom. Men föreståndarn började skämta med
henne om Albär och varna henne för att förlora någon
tid på honom. Efter det var hon ju alldeles tvungen
att stanna kvar och dricka te, men hon var så orolig
nu att hon nästan brände sönder sig i halsen för att
komma i väg. Och ju brådare hon hade, ju mer roade
hon föreståndarn.
VII.
Klipping och Roili trivdes helt enkelt så bra i
skogen att de inte ville ge sig hem. Sedan de lämnat av
bilen vid den sista av Gåtatorps arrendegårdar, hade
de vandrat uppåt, förbi skogvaktarstugan där
Månsson var född, så högre upp och ännu högre, tills de nått
den allra översta av de små sjöar som göto sitt inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
