Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
— Då är det döden?
— Ja, sade Ulla.
— Har inte den nya barnsköterskan kommit?
— Hon kommer i morgon.
— Och nu passar det där skrået Sofi på att skrämma
dig med döden och helvetet sista dan hon har dig för
sig själv?
— Sofi vet en hel del...
— Sofi är en okunnig, vidskeplig stackare, Ulla! Och
tro nu på vad jag säger; den odödlighet du kan vinna,
är den biologiska odödligheten som ditt barn kommer
att skänka dig och därmed punkt. Det är väl ett klart
besked? Var är Sjang? Varför håller han dig inte vid
humör?
— Det vet jag inte. Jo vänta, nu kom han visst. Då
hinner jag inte mer, adjö, tack.
Och så var kontakten bruten mellan dem.
Dagmar blev länge sittande bredvid telefon på det
fina le Fortska skrivbordet som hon gett sin man. Ulla
hade hon glömt nästan i samma ögonblick som hon lade
på luren, hon tänkte bara på Malte. Ty nu visste hon
vad det var som gick åt honom. Övermannad av sin
bitterhet hade han förrått sin svartsjuka i ett obevakat
ögonblick. Han tålde inte att Dagmar gjorde lycka i
Gåtatorp medan han misslyckats själv. Då han talade med
sin Gud i sin kammare, formulerade han det inte så.
Då bad han Gud sända honom vad som helst, även ett
åskslag, bara det gjorde honom skickligare i ämbetet.
Men han bedrog sig själv som han bedragit henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
