Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
man också återtar sin bekännelse, sedan hon sovit på
saken!»
Den intimaste kundkretsen hade skyndat till Leontine
så fort den klarat av morgonsysslorna.
— Har Leontine fått igen det stulna?
— Kunde hon sova i natt, stackars fröken?
— Så Leontine har öppnat nu igen. Har tjuvarna
tagit det lila merceriserade, eller kan jag få en docka?
— Är det någon av er som vet vilka det var polisen
sköt i går kväll... Tant Montan uppfatta inte riktigt,
när det händer för mycket i Gåtatorp rör hon ihop. Jag
tycker hon börjar bli för gammal för sin plats. Den som
fällde denna sista anmärkning, vilken Språng tyvärr
inte fick höra, var fru Augusta Fristedt, en dam vars ord
betydde mycket i Gåtatorp. Även om hon inte var
verk-mästarfru som Olga le Fort, tillhörde hon dock den
äldsta och finaste mästarfamiljen, som hon regerade
med fast hand.
— Ack, sade Leontine som nu till det yttre
återvunnit fattningen, ehuru hon bävade för det ögonblick då
pengarna för växeln skulle vara klara, har de offrat
människoliv för mina fattiga slantar och cigarretter!
— Ånej, fröken Leontine, sade fru Fristedt, var inte
orolig, hennes tjuv han lever nog han. Om jag inte tar
fel, så var det han som var inne till vårt i morse sen
Albär och Fristedt gått och bad att få köpa mat. Han
sa särskilt till att pengar, det hade han och kunde
betala. Och det var nog hennes pengar. Jag hitte han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
