Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
men dem kunde man inte misstänka för att de tagit
Le-ontines pengar och cigarretter. Inga spår ledde varken
till eller från Leontines fantastiska lilla bod, pojken
med de trasiga fötterna och det tvåfärgade håret kunde
knappast hunnit de tre milen i tid.
Det var enbart löjligt att misstänka villaägarn, stölden
måste vara en intern affär.
Språng hade själv lämnat affären i går kväll som en
anklagad: han ansågs ju ha burit sig oerhört illa åt
genom att ha beskyllt själva dottern i huset för stölden.
Men han kunde ändå inte komma ifrån att det var
något grumligt i hennes uppförande. Om inte den haken
varit, att det föreföll så dumt av flickan att renraka
kassa- och cigarrettlådorna, när hon kunnat småstjäla
varje dag utan den slarviga gumman märkte det, så
hade han knappt låtit avspisa sig efter Leontines
dramatiska avslöjande utan gett sig upp på gavelrummet att
leta efter tjuvgodset.
»Nå, jag gjorde i alla fall den nyttan, att jag
framtvingade bekännelsen om felsteget som tanten
tjuvhållit på i tjugufem år.» Han ruskade på huvudet där
han stod på gången, utan en aning om hur väl han
bevakades från huset. Var han kom, fick han ju folk att
bekänna de otroligaste saker. Han var ryktbar för det i
polis- och förbrytarkretsar, fast hans avundsmän
på-stodo att de bekännelser han fått vid polisförhören,
ofta, ja lite för ofta, återtagits av offren inför rätten.
»Det skulle inte förvåna mig», tänkte han, »om gum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
