Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
sköta sina fall som du vet! (Kan någon människa
komma och säga att jag inte storsint försvarar min hustru
trots allt.)
— Allt som skett är misstänkt! röt Klipping. I går
eftermiddag tog jag adjö av min dotter innan vi for ut
och jagade, hon var glad och allt väl. Jag hade lovat
att hon skulle få ett rådjur, men det blev ingenting
av med det, och det tyckte jag var så förargligt, så
därför ringde jag inte när jag kom hem. På morgonen hann
jag inte för den där Roili, och när jag kommer ner till
kontoret får jag veta av min kamrer att Ulla ligger
medvetslös i prästgården! Jag blev inte ens
underrättad, än mindre tillfrågad vem jag önskade som läkare.
När jag kom var hon lika medvetslös och jag hann
knappt se... hennes lilla... stackars ansikte... så blev
jag utkörd igen. Kan du säga mig vad det här ska
betyda?
— Men min snälla Klipping, jag hörde ju själv när
Dagmar förklarade för dig att det var förgiftning av
narkotica.
— Ja, men vem har förgiftat henne?
Malte teg. Klipping upprepade sin fråga tills han
slutligen framtvang ett svar:
— Naturligtvis kan det vara ett rent misstag... men
det lider väl knappast något tvivel att hon inte själv...
— Nå som om inte det skulle vara misstänkt då! Det
är precis som fågeln i råttfällan! Nån måste ha gillrat
fällan åt henne, även om hon har gått i den själv.
— Men ingen människa tar fåglar i råttfällor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
