Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
— Jo såna ar de!
— Olyckor kan hända, men ingen människa vill Ulla
något ont, vidhöll Malte envist. Människorna är inte
så onda som du tror! Sofi tittade upp och öppnade
munnen, men slöt den igen.
— Varför begår hon då självmordsförsök som du så
finkänsligt antydde? Hon som i går var så glad som
en fågel åt Sjang och mig och sitt barn och så ivrig
med utställningen. Nå den frågan hoppas jag hon ska
själv reda ut, då hon vaknar. Men varför upptäcktes
det inte förr att det var något galet? Var höll ni två
hus? Hans förvirrade och förtvivlade blick irrade från
Sjang till Sofi.
— Jag lät inte frun ligga ensam, sade Sofi. Jag fanns
i huset.
— Nå, varför såg hon inte till frun bättre då?
— Jag tycker disponenten borde känna mig rätt så
bra...
— Jo, det vill jag lova!
— Seså Sofi, berätta nu, uppmanade Malte.
— Jo se det var så, sade Sofi och svalde, att jag
skulle ha flyttat som i morse.
Klipping rusade upp och skakade henne i armen.
— Vad säger hon människa? Vet hon inte hut? Hon
som hitta Ulla halvfödd på en vind och har skött henne
ända sen! Jag känner hennes gamla trick att säga upp
sig för att göra sig rar, men hur kunde hon ha hjärta
att använda det mot Ulla?
— Jag är för gammal att tjäna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
