Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
— Har jag, sa han, fröken är kul. Men hellre skulle
jag velat stanna och köpa lite käk. Förledd av
hennes vänlighet riskerade han denna fråga, fast han
svurit att hellre leva på fläskos till den sjuttonde än på
nytt be om mat i detta fördömda samhälle.
— Jo, det kunde väl kanske gå det, sade Astrid.
Vänta ett ögonblick. Hon stängde skyndsamt dörrarna
mellan sig och tanterna i boden som just nu surrade om
förbrytarens besök hos Fristedts. Så gick hon ut på
köksbron och kallade in den unge mannen. Detta var
nästan lite för mycket vänlighet för Osvald Andersson,
hade hon något rackartyg i kikarn? Ånej, vem som
helst men inte hon. Efter en sekunds tvekan som hon
märkte, gick han med in.
— Jaså, fröken är inte skraj för mig, sade han.
— Nej då! Ni kan bestämt inte göra ett kryp för
när! Hon tog genast efter hans slang, ty den lät
stockholmsk och fin i hennes öron: varför skulle jag vara
skraj?
Ja på den frågan fanns ett uttömmande svar nära till
hands, men det var han inte mogen att ge ännu.
— Ja, säg det med blommor, svarade han ledigt. Inte
vet jag varför tanterna slår igen dörren mittför näsan
på mig, vart jag kommer. Den sista markattan kalla
mig för tjuvstryker, då jag ba att få köpa mat. Jag
ska tala om för fröken, att jag har varit resande en tid,
så jag har träffat mycket otrevligt folk, men aldrig
maken till dom här i... vad var det hålan hette nu
igen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
