Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
— Gåtatorp. Men den här hålan är inte värre än
andra landsortshålor. Jag kan tala om varför de är så
lea mot er. Det är för att de är uppskrämda över ett
inbrott i går, och så tror de att ni kanske är tjuven...
Det bevisar ju hur bakom de är här i Gåtatorp: så fort
en främmande herre kommer som talar uppländska, så
ska han nödvändigt va tjuven. Men jag tror det inte.
Jag är alldeles säker på att det inte var ni som stal
pengar och cigarretter i vår affär. Det förstår ni väl?
Sitt nu ner. Vill ni ha korv och potatis och kaffe? Vi
har inget annat käk att bjuda på.
Osvald Andersson blev helt förlägen i första
ögonblicket över att ha träffat på en tjej till den grad
begåvad med hjärta. Men i nästa ögonblick tog han snabbt
ut deras gemensamma historia i förväg som en idé, ett
uppslag, en möjlighet, men ändå exakt: »hon kommer
att gömma mig och ge mig mat till den sjuttonde. Och
hon kommer att vara hos mig, dag och natt.»
Men Astrid hade talat så ivrigt och så vänligt,
därför att hon blev het och rädd vid detta bevis på vilka
vida följder ett tilltag som hennes kunde få. Här var
redan den andra stackaren som måst lida för hennes
dumhet och brist på sinnesnärvaro. Tantens och
hennes middag var en ringa bot som hon bjöd därför. Om
det nu bara ville stanna med det...
Hon kastade sig med iver över förberedelserna till
hans frukost. I ett huj stod en portion framför honom,
och de första fem minuterna glömde han bort sin plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
