Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
nat att gräla på det Gåta torp som kom i kyrkan: »Vad
är det för ett evangelium som Gåtatorp väntar så ivrigt
i dag? Att Sonen gör levande vilka han vill? Ack nej,
att Gåtatorps fotbollslag segrar över Målaskog».
Medan han satt där och grubblade slog en tanke ner
i honom: varför berättar jag inte i stället enkelt och
sannfärdigt vad som hänt mig sen förra söndagen då
jag snavade över stenen som sprängdes av ljungelden?
Men så kom Dagmar just som han skulle börja. De
växlade några ord om Ullas tillstånd, men Malte var
ivrig att Dagmar skulle gå så att han finge arbeta
vidare på idén han fått.
— Kan du inte gå och vila nu? sade han. Försök att
sova.
— Du behöver sova bättre än jag.
— Jag kan inte.
— Vill du ha en tablett?
— Nej tack, jag behöver vara vaken. Men säg
Dagmar, är du inte lite för frikostig med sovmedel?
Dagmar tog hans fråga som en medveten
hänsyftning på den tub som Ulla tömt. Men hon ämnade inte
försvara sig ty hennes samvete var lugnt över det
recept hon skrivit ut för ett halvår sen. Och det hörde
till sjukdomsbilden att Malte måste söka sätta ner
henne på hennes område för att finna lättnad själv.
Malte själv blev däremot förskräckt så fort han hann
förbinda vad han sagt om sovmedlen med Ullas
självmord.
— Förlåt min lilla vän, jag bar mig mer än taktlöst åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
