Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Men det skulle han inte ha sagt, ty därmed gav han
ovetande Dagmar i present inledningsorden hon sökt
för en uppgörelse mellan dem.
— På tal om taktlöshet, sade hon, så har det gått upp
för mig att mitt kvackande i Gåtatorp är en enda
taktlöshet mot dig.
I grund och botten tyckte hon inte så, men hon sade
det för att hjälpa Malte. Och så märkte hon genast att
han tyckte ofantligt illa om vad hon sagt.
— Nu förstår jag inte alls vad du menar, sade han
avvisande. Jag är inte medveten om någon taktlöshet
från din sida.
— Du tyckte inte om den där förväxlingen mellan
sjukbud och sockenbud i förmiddags, sade hon.
— Nej men jag skyllde den inte på dig, svarade han,
eller hur? Men ursäkta, nu måste du verkligen gå...
— Ja god natt då, sade hon dröjande. Jag vill bara
säga dig, att om inte du är missnöjd med förhållandena,
så är jag det.
— Är du? som har så stor praktik:
— Just därför.
Hon såg att han vred sig som en mask under
samtalet, men bara därför måste hon vidare.
— Varför kan inte vi två tala om det vi båda vet lika
bra, Malte? Allt vore ju bra om du samtidigt hade fått
den plattform du behövde i Gåtatorp.
— Jag är fullkomligt nöjd, sade han medan han
fyllde sin reservoarpenna.
Nu tog Dagmars hjärta plötsligt ledningen självt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
