Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lördagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
skulle dö, ty då skulle han ställas inför en helt och hållet
okänd, en fruktansvärd människa.
Hur kunde hon göra det hon gjort? På något sätt
måste hon ha blivit ställd inför hans svek. »Eftersom
ni styrkt att ni kommit från fruntimmer.» Var det nog
för att driva henne i döden? Nog var det skamlöst, men
hur många fruar skulle bli kvar om alla tog vid sig så
hårt? Det föreföll fantastiskt och oproportionerligt att en
ung moder kastade bort två liv av så banal anledning,
men hon var tydligen fantastisk och vägde värdena på
en annan våg än han. Han kände henne inte. Han
trevade i blindo då han försökte göra upp för sig vad hon
tänkt under de få korta ögonblick hon måste ha vägt
livet mot döden. Det pratades om allt som band henne
vid livet. Men så mycket förstod han att i det
avgörande ögonblicket hade allt världsligt för henne sjunkit ner
i en isig likgiltighet, densamma som han själv kände nu.
Det var väl den plötsliga kastningen ut i den ödsliga
tomheten från den varma tillvaron där alla, snickare och
djur, tävlat om hennes gunst som hon inte kunnat
uthärda, och hon hade reagerat snabbt, oåterkalleligt och
grymt. »Jag älskar äran, min själs begäran är blott att
dö utan blek förfäran.» Men hur kunde hon? Han hade
hört henne röra sig då han kom hem. Hon hade alltså
tagit fram en tub, hällt upp vatten, druckit och svalt
och lagt sig ned att vänta på döden utan att ens säga
ett god natt, i en hemsk och isig tystnad, fast hon visste
han fanns så nära. Nu skulle han väl hela livet få
grubbla om hon begått denna handling för att förgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
