Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
ändå jag har gått igenom vartenda fruntimmer i Gåtatorp
med omnejd, varenda piga och fröken och fru med för
den delen, för en får ju räkna med fruar också
nuförtiden. Kan fröken tänka ut nån som passar? Inte? Då
kan väl fröken inte heller förklara hur arkitekten kan
ha haft hyss för sig i Gåtatorp utan att frökens faster
fått tag i det. Jag har frågat henne för länge sen då jag
började få mina aningar, och hon sa att det var nog
någon som inte hade telefon, nån som Evy Bom, för
hon är tillbaks från skyddshemmet nu.
— Vet Sofi, det intresserar mig inte. Nu går jag in i
kyrkan.
— Intresserar det inte fröken som har hand om Evy?
Fröken tror förstås att Skrubba har gjort henne till en
ny människa?
— För mig hade det fått vara vem det ville, bara inte
Ulla fått reda på det, sade Regina och gick. Men Sofi
följde efter: skulle det ha fått pågå i evighet bakom
ryggen på den lilla stackarn? Menar fröken det?
— Sådant pågår visst aldrig i evighet, mumlade
Regina. Jaja, Sofi får väl klara upp själv med sitt
samvete att hon sagt Ulla det som hon inte kunde överleva.
— Hur vet fröken att inte Ulla själv hörde arkitekten
och polisen? De stod ju rakt under villan.
— Det vore ju gott för Sofi... om hon ingenting sagt.
— Jag har inte skyllt från mig med att jag alldeles
molteg, och fröken får gärna berätta i prästgården vad
jag sa till Ulla, innan vi tog godnatt: »förut har jag
alltid trott att disponenten var den värsta karl som fanns»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
