Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
sa jag, »men nu ser jag att det är arkitekten.» Precis det
sa jag och inte mer, och det står jag för...
Malte stod vid altaret och såg ned i kyrkan. Äntligen
hade åhörarna kommit som han väntat på, men så
underligt var nu allt, att han helst sett han fått läsa
sin predikan för den vanliga handen full av åhörare!
Dessa som nu vände sina ansikten mot honom hade
mestadels passerat livets middagshöjd. Ungdomen, den
var inte här, inte ens nattvardsbarnen som fått lov att
fara med till Målaskog.
Vad sökte de här, dessa som ännu vandrade vilse i
världen som han själv? Där sutto de båda gamla
makarna le Fort på var sin sida om stora gången. Han
hade aldrig sett dem i kyrkan förr, inte ens vid julen.
Vad sökte de här nu? Egentligen visste han det. De
kommo med en stor fordran: hjälp mot dödens bitterhet,
döden inom dem, döden ikring dem. Bredvid fru le Fort
såg han ett annat ansikte som han tyckte sig känna
igen, fast det inte var så förskrämt och förgråtet som
sist. Vem var hon? Jo visst, fru Rosenlund. Hustrun
från Ödegård visade sig i kyrkan! Det påminde honom
om den gången då Crusimontan tog upp kampen om
själarna och hustrim Rosenlund var den första från
mot-• ståndets högkvarter som gav sig.
Men var fanns Regina? Han hittade henne inte så
lätt som vanligt. Jo där, mittemellan gumman Klintin
och Sofi Fristedt satt hon. När han fick se henne kom
en stark lust över honom att tala till henne i dag. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
