Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
då ble barnförlamningen bara som porten till den
himmelska härligheten...
— Men folk har inte så lätt att tro nuförtiden...
— Där kommer kyrkoherden. Tack för predikan, den
var märklig... och som han tatt reda på allt det
gamla en hade glömt...
— En predikan var det ju knappt, sade Malte. Men
det är heller inte så viktigt...
En röst sade: — Kunde en få tala litet enskilt med
kyrkoherden?
— Ja det vore allt så rart att få, sade en annan.
Malte blev djupt förvirrad. Han kom från ett stort
nederlag, hur stort visste bara han själv. Och så hade
han ändå väckt lusten efter Guds ord hos de andra!
— Vilka som önskar är välkomna till prästgården,
måste han säga.
Han såg sig om efter Regina för att anförtro sig åt
henne. Kanske hon också hade hört Ullas viskning i
sitt öre? Han visste ingenting ty hon hade hela tiden
suttit stel som en staty och inte sett upp på honom
en enda gång. Var kunde hon vara? Knappast hade hon
gått i förväg till prästgården, den vanan hade hon gett
upp för längesen.
Det föll honom in att söka henne vid Crusimontans
grav. Det borde ligga nära till hands att gå dit efter en
predikan som handlade om hennes store släkting.
Graven låg inom en tät häck, där fanns ingen kulle,
endast en tung svart järnhäll med inskription. Inga
blommor växte där, men en smutsig vas låg kullstjälpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
