Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
garnas ände kamrat? frågade profeten den nykomne.
Nej, hade Crusimontan svarat, än är inte evangeliet
predikat for hela jorden, vi kan sova en god stund
innan vi måste upp till domen och saligheten. Malte
tänkte just nu att en god sömn skulle vara ljuvare
än den salighet som ingen tunga kan skildra. Det
var så längesen han förlorade sömnen och endast ett
under kunde ge honom den tillbaka.
Före alla andra kom Olle Odelman tillbaka från
kyrkan. Dagmar undrade vad som stod på, när hon fick
se honom komma springande tvärsöver planen bort
mot flygeln. Hon hörde honom i förstugan, men där
stannade han. Hon förstod att han plötsligt gripits av
rädsla och gick ut till honom.
— Är hon bättre? frågade han flämtande.
— Nej, Olle lilla, och inte blir hon heller.
— Men gå in och se efter, mor, hon kanske har blivit
bättre just nu.
— Ja, vi ska gå in och se.
Men han backade och drog sig mot ytterdörren:
— Mor kan väl gå in och komma ut och säga hur
det är.
— Varför trodde du att Ulla var bättre?
— Jo, för far sa i kyrkan att förr i världen kunde
dom allting här i socknen, eventuellt be folk tillbaka
till livet. Och sen bad vi allesammans kålesalt att hon
skulle vakna.
— Jag förstår nu varför du hade så bråttom, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
