Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
(Jo, tänkte de, det ser man nog när han drar upp
kinden så där.)
Det är ett minne sen jag slogs med Fristedt för att
få stå bredvid Ulla på konfirmationsförhöret. Han var
starkast, men jag slogs värre, för det betydde mer för
mig förstår ni. Ingen som inte såg henne kan ana hur
söt hon var då som läseflicka. Och i sin brudklänning
med slöjan omkring det lilla söta ansiktet och om inte
det här helvetet kommit emellan så så... det sista
hörde de inte, så grät han.
Medan han talade stod Regina där och höll honom
under ögonen. Hon väntade hela tiden på att han
skulle peka ut henne, och det gjorde han ju då han
sade helvetet. Då han vacklade drog hon fördel av
hans tårblindhet och yrsel för att med en snabb
manöver få in honom genom sovrumsdörren och stänga den
om dem båda.
Han slet sig ur hennes grepp:
— Släpp ut mig, jag har väl mer att tala om!
— Nej det är nog nu, svarade hon. Lägg dig. Han
hade inte krafter kvar att stå emot henne, han nästan
föll över sängen. Hon ordnade för honom så gott hon
kunde.
— Nu ska jag gå, sade hon, men jag vaktar dig
utanför. Jag litar på att när du kommer till dig igen, så
begriper du att du inte har råd att driva en kvinna till
i döden.
— Tror du jag bryr mig om ifall du följer med på
köpet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
