Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
vändande sig mot åklagare, anklagade och vittnen.
Endast Regina hade han tagit upp till sig på sin sida av
det osynliga skranket som delade rummet. En våldsamt
flammande solnedgång flödade in genom de blå
gardinerna och bröts genom dem i en ametistfärgad ton.
Den fyllde hela rummet, ryckte ut det i overklighet och
gav människorna dödens kusliga hy.
— Än dröjer det, fick hon fram med svårighet.
— Men varför? skrek Klipping. Varför blir hon inte
fri? Vad är det för förbannelse över henne?
— Det kan jag säga dig, svarade Malte. Hon blir
inte fri förrän de liar bekänt som är skyldiga i
hennes död!
Hur det kunde hänga ihop, fattade inte Klipping, men
var glad att få medhåll när Malte talade om de skyldiga.
— Kalla hit dem då, så ska vi nog få dem att
bekänna, sade han.
— Vi är här allesammans redan, sade Malte.
Regina lyfte sitt böjda huvud och såg med stora
svarta ögon på Malte. Hon förstod honom. Ja hon
kunde tänka sig en ande snärjd och hindrad som en fågel
i sin flykt av det lögnnät som låg över allt. Men hon
sade med stadig röst motsatsen:
— Det stackars barnet där inne vet ju ingenting om
vad som händer omkring henne.
Malte stod stödd mot dörrposten med blicken fixerad
nånstans långt borta mot solnedgången.
Han vände sig till Regina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
