Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
— Hon är inte där inne, sade han. Hon är här
mittibland oss. I förmiddags var hon i kyrkan.
— Första gång sen hon vigdes i så fall, mumlade
Sjang som satt längst ner i en vrå.
— Jag vet det, svarade Malte, och därför kom hon
också så oväntad, men kom gjorde hon, jag märkte
henne plötsligt bakom mig, när jag stod på
predikstolen.
Dagmar gjorde en vädjande gest mot Språng:
Stoppa det här, bad den.
Han smålog litet och hoppades hon skulle förstå att
det betydde: det är ingenting farligt, det går över.
Men verkmästarn och hans hustru sutto där
förväntansfullt lyssnande, de visste vad som skulle komma,
t.y de hade nyss mottagit kyrkoherdens bekännelse till
svar på deras egen bön och bikt.
— Groteskt! var det enda ord som yttrades på en
stund.
— Du misstar dig Sjang, det var inte groteskt. Jag
stod där mitt i predikan när det prasslade till lite
varmt tätt bakom örat, precis som då ens barn kommer
och viskar något mitt i en viktig tankegång.
Verkmästarn och hans fru kan vittna att jag kom av mig...
— Just som han talade om hur det var på Kristi tid i
Gåtatorp, sade fru le Fort, om att den gången var allt
lätt som är svårt för oss stackare.
— Ja det är rätt. Just då. Och så sa Ulla: bekänn!
— Och det var då kyrkoherden tvärteg och såg sig
om efter någon bakom sig... det märkte alla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
