Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
— Dröj ett ögonblick kyrkoherden, avbröt honom
Språng. Han såg på doktor Udd att detta inte fick ske,
och han sökte efter en anledning att avbryta
förhandlingarna. Då fick han se snickarna komma Över
gårdsplanen.
— Kyrkoherden har besök, sade han lättad.
De hade stannat utanför vid förstugubron, men då nu
Klipping fick se dem skyndade han till fönstret och
ropade in dem.
— Kom in och svara för er
— Gärna, sade Albär och steg in.
Men Sofi trängde sig framför honom med vassa
armbågar.
— Pojken behöver inte försvara sig! sade hon gällt.
Vad är det disponenten har hittat på för dumheter?
Jaha, nu kan han för första gången på trettio år få höra
att jag alltid hållit honom för dum. Var är fröken
Regina? Jaså där sitter hon ju. Nå varför har hon inte
framfört min hälsning att det var arkitektens fel? När
hon hör att vi blir oskyldigt misstänkta bå Albär och
jag.
— Jag trodde inte det var sant som Sofi sa, svarade
Regina nästan ohörbart. Nu gav hon upp, hon hade gett
sig in i en fåfäng strid.
— Jaså var det inte sant! skrek Sofi, fråga polisen då
som var med och fick arkitekten att bekänna att han
kom från fruntimmer. Där sitter han ju.
Språng reste sig med makt, han såg vad de andra inte
såg, att sköterskan gav Dagmar ett tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
