Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
n.
När Olle Andersson tidigt på måndagsmorgonen steg
in i sitt rum på Nytorgsgatan, dit vi nu återfört honom,
fanns icke spår av blodfläcken mer. Men Dagmar Udd
drömde om den just då och den hade ynglat av sig så
att hela hennes väntrum var fullt. Hon drömde att
hon gick där och gjorde revor i sina nya blå tapeter,
överallt kom fram en stor rälig fläck efter gamla fula
brott.
»Och jag som ska ha så mycket folk i dag på
mottagningen», tänkte hon då hon vaknade.
Klockan var nätt och jämnt sju men hon ringde ändå
på Ullastina för att säga till att det måste städas
grundligt i flygeln.
— Ja, det hade vi tänkt, sade flickan stött. Jag
trodde minst att doktorn var sjuk.
— Det kommer folk redan halv nio. Vad är det med
Ullastina?
— Jo jag var med Albär och sjungde i flygeln ända
till klockan tolv.
Men den patienten som i lördags hade tiggt sig till
att komma redan halv nio på måndagsmorgonen, den
uteblev.
Den sade till sin man, just som doktorn drog på den
vita rocken i sitt nystädade mottagningsrum: Ja jag
skulle till doktarn i dag, men jag känner mig så mö
hörkare, så det får vara.
Oeh den patienten som var antecknad till nio sa: Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
