Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Hon reagerade inte ens när Olle berättade att fröken
Montan avsagt sig att öva: »Vad ljus Över griften» till
Ullas begravning. Först när Olle ryckte i henne vaknade
hon upp. Vad går åt mor? Nu har jag frågat tre gånger
om mor vet hur mycket de har tecknat andelar för
redan? Tretusensexhundra kronor, är inte det kålesalt?
och vår klass samlar till två andelar, säg mor kan jag få
en tia till det?
— De andra barnen har väl inga tior? invände Malte
motvilligt.
— Jo då, det är många som har på sparbanksböckerna.
— Fattas det något i de två andelarna, så säg bara till
mig, sade Dagmar.
Så Olle hade det precis som vanligt: far satte sig
emot det mor gillade och tvärtom. Han kramade till tack
Dagmars hand under bordet.
— Det är något alldeles nytt med det här intresset för
snickerifabriken, sade Dagmar.
— Ja men det är klart när alla grabbarna ska bli
snickare så fort de fått utexamen.
— Och du med?
— Ja om jag får, så klart.
— Gärna för mig, sade modern.
— Vi tar väl studenten först, sade fadern i en ton som
avfärdade idén som orimlig. Men när ni nu talar om
fabriken, så påminner det mig om att jag måste gå och
besöka Klipping.
Då Dagmar var på väg ut ur matsalen hejdades hon
av Ullastina som ville tala om en sak. Flickan såg myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
