Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
dahlior till fröken, vi har så gott om och Ulla ska få sin
del ändå.
Detta var en mycket märklig visit. Så länge Regina
var hedrad och eftersökt i Gåtatorp hade fru le Fort
aldrig velat komma. Hon hade flera gånger tackat nej
till det eftersökta medlemskapet i läsecirkeln. Hon var
den enda som tyckt avgjort illa om fröken Montan
och aldrig stuckit under stol därmed. Nu borde hon
ju varit den första att triumfera, och så kom hon i
stället med blommor.
Nej det var ändå inte bara blommorna, det kröp
också fram att hon hade en bön till Regina.
— Att jag ska resa min väg? Varför bara jag? Är
jag den enda skyldiga? Ja, kanske jag är det.
— Seså, var nu bara lugn, sade fru le Fort med
förunderlig mildhet. Jag ville bara i all vänlighet be att
fröken håller sig inne på begravningen, Sjang påstår att
han inte kan vara med för frökens skull, och det
tyckte min man och jag att fröken skulle veta... Ja se så,
gråt ut fröken lilla, sade hon och strök henne varsamt
över handen.
— Varför är fru le Fort så vänlig? snyftade Regina.
Det är det enda jag inte kan uthärda.
— Jo det är jag för att jag förstår fröken... så bra,
sade fru le Fort till Reginas omätliga förvåning. Se
den, den... glädjen fröken hade med Sjang, den har
jag aldrig upplevt maken till förstås, men jag har
avundats fröken den så förfärligt... ja inte fröken direkt
för jag visste ju inget, men alla som haft den... bara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
