Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
en förtjusande dam och undrat om Gåtatorp verkligen
kunde äga en pärla av hög kvalitet. — Vid mitt andra
sammanträffande med arkitekten i går, ni minns, då lade
jag vidare märke till att han undvek att blottställa er,
försökte skydda er.
— Gjorde han? Verkligen? Jag hörde ingenting då.
— Och har ni sett hur hans ansikte ser ut sen han
förlorat er?
— Ja han hatar mig så han får spasmer bara han
ser mig.
Så småningom lyckades Språng varligt leda henne
ur hatföreställningen som hon fastnat i. Hans avsikt
var att få henne att inse hur man handlar mot den
man älskar: viker undan och ger honom sitt tillfälle.
Men hon märkte inte något syfte. Hon upplevde bara
att någon talade mänskligt med henne om det som
varit och återgav det dess mänsklighet därvid. Så hade
inte Malte, inte Dagmar och inte heller den stackars fru
le Fort kunnat tala, de hade alla på olika sätt varit lika
onaturliga som hon. Detta var det enda rättframma
samtal Regina nånsin fick föra om det som förvandlats till
skam och blodsskuld och stenkastning och helvete. Med
sitt vetande, sin broderlighet och delaktighet lockade
han fram en återklang ur det förgångna och medan
hon lyssnade hörde hon sin egen själ sjunga sin
dödssång, sin kärlekssång och försvarssång. Den sjöng om
de två starka vingar den skapats med, sjöng om de
långa åren den flaxat kring med den ena vingen
bunden vid kroppen enligt skick och sed i Gåtatorp. Sjöng
23 — Wägncr, YUndkorset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
