Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
om kärleken som skar av banden och om honom som
lockade ut på flykt över djupen. Den sjöng om den
korta yra dåraktiga flykten med oprövade vingar som
slutat med vingbrott och fall. Den sjöng om de
rymder den var skapad att genomfara och som den aldrig
skulle se ty det var för sent. Den sjöng sitt farväl till
hemmet, till livet, till Guds rike och helvetet i
Gåtatorp, där hon icke kunde få vara emedan där icke var
plats för både henne och Sjang.
Medan Regina lyssnade till vad själen sjöng, märkte
hon inte att Språng reste sig och lämnade henne
ensam. Även denne store karl kunde försvinna utan att
det märktes.
Han vandrade på måfå genom en del av
kyrkogården som var planterad med massor av vidrigt fula
gravstenar, talande om stor vördnad för de döda. Han
strövade makligt och skenbart oavsiktligt mellan stenarna,
men han var full av spänning. Hans tanke gick till
doktor Udd som säkert med samma spänning avvaktade
resultatet av hans bemödande. Nu gällde det
minuterna, förstod han, om inte hans ord lyckades spränga
försteningen i hennes sinne, så skulle hon mala vidare som
förut: »det var bara en rå lidelse och inte kan jag sona
min blodsskuld annat än om jag stannar kvar och tar
emot all skam och skymf och alla vassa stenar som kan
uppbringas i Gåtatorp?» Han trodde att hon givit
honom rätt i det ögonblick han talade, men skulle
hennes insikt vara så länge att hon hann fatta ett beslut?
Hur stark är kärleken, hur stark är sanningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
