Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han gå till Roili och säga: jag gör gemensam sak
med svärfar, jag står och faller här med honom.
— Men det skulle ju inte rädda Gåtatorp!
— Nå åt helvete då med Gåtatorp!
— Men det är just det som Ulla inte ville...
Nu hade Ellipping inga argument kvar. Hans enda
möjlighet var att bokstavligen köra ut gästerna och det gjorde
han. De hörde hur han vred om nyckeln i dörren efter dem.
— Gud har böjt så många hjärtan i Gåtatorp, så han
böjer nog Klippings också, sade verkmästarn, då de gingo
nerför trappan.
I detsamma kom Klipping rusande efter dem: Inga
tal vid graven, Odelman!
— Du har väl ingenting emot att tolv snickare bär
kistan? ropade le Fort upp mot trappan.
På den frågan kom endast ett oartikulerat ljud till
svar.
När de kommit ut på gården, sade le Fort farväl.
— Jag ska gå hem och tala med Sjang nu, sade han.
Jag gick hit för jag tänkte få ett ord från Klipping som
kunde beveka pojken, men det var väl inte Guds
uträkning. Men nog tror väl kyrkoherden att Gud för det
här verket igenom? sade han vädjande.
Malte hade ingenting att svara, han kunde inte slå ner
verkmästarns rörande tro att Gud självfallet måste
intressera sig för snickerifabriken. Om man bad le Fort
välja mellan Guds rike och snickerifabriken, skulle han
gå bedrövad bort, men det var ju just vad Malte ämnat
att göra i morgon, be dem välja. Just nu föreföll det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
