Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
honom svårare än någonsin att vidhålla detta och lika
svårt att uppge det.
Han sköt upp dörren och gick in till Ulla. Över
hennes ansikte låg en duk och han vågade inte lyfta den,
han såg bara hennes händer, hennes gåtfulla händer.
Ånej, inte så gåtfulla. Hennes hjärta hade varit gåtfullt
men inte hennes händer, de hade varit mjuka, skickliga,
snabba och hjälpsamma, tills de blevo stilla med ens.
Det var när han stod där med ögonen på dessa händer
som han insåg att troligen voro alla beslut fattade redan.
Ungefär vid samma tid kom Fristedt till fabriken
efter morgonens många händelser och bestyr. Där nere
fick han veta att Sjang redan gått igenom
maskinverk-stan och upp i hopsättarverkstan. Han hade hälsat men
ingenting sagt. Han frågade inte efter dig Albär.
Fristedt gick uppför trappan, Sjang stod borta vid
fönstret böjd över en arbetsritning som han klottrade på.
— Det är en idiot som har gjort det här, sade han
till gamle Fristedt, modellen suger trä och är ful som
fan, har ni börjat på den, era satans kräk? Kan ni inte
se att så här ska det vara i stället?
När Albär hörde Sjangs svordomar och förstod att han
återgått till arbetet, så sade han sig underligt nog inte
med sin vanliga nonchalans att det är ju bara som det
skall vara. Han greps ett ögonblick av en djup, rörd,
ödmjuk glädje att vara det uttagna verktyget för något
som måste fram och skulle lyckas.
— Får jag sä dig ett ord, Sjang, sade han sen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
