Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
drog honom avsides, det är klart nu med fröken
Montan, och nu tycker jag du och jag ska klara den här
fabriken igenom. Ska vi handrepas på det?
Sjang drog hastigt sin hand ur kamratens grepp och
vände sig bort.
Så hon hade gått ur vägen för att inte vara till
hinders, hon som Ulla, utan ett ord. Det var något kusligt
med dessa kvinnor som lämnade honom vägen fri och
ändå i sin frånvaro voro med honom överallt. Det var
ett idiotiskt villkor han satt upp att Regina skulle bort.
Han borde inte underskattat hennes känsla för honom.
Men nu var han fångad och hade inget annat val än
försöka.
En sådan födelsedag som denna adertonde september
hade fröken Leontine aldrig upplevat. Det hade inte
kunnat bli något kafferep eftersom hon hastigt och
lustigt blivit placerad på telefon i sin döda väninnas
ställe, men firad hade hon blivit i alla fall. Endast en
missräkning hade hon lidit, och det var den som
sysselsatte henne mest då hon klockan åtta stängde telefon
och slog sig ner att skriva till sina systerdöttrar.
»Min snälla Gulli!» skrev hon, »det var ju både snällt
och oväntat av er att komma ihåg mig på min
femtio-femårsdag, och att till och med skicka mig en femma! Du
får hälsa dina syskon, att jag antar att ni skjutit till en
krona var och så delat portot, vilket gör en krona och
tre öre per syskonbarn, fast jag får då uppriktigt säga
att ett MINNE! som jag på er egen önskan föreslog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
