Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN dagslånga novembergryningen började
luta mot kväll.
Kring Tarraluoppals islagda yta smögo sig
fjällens skuggor liksom rädda för att våga sig
ut på det snöhöljda flaket, som hvitt som
svepning låg öfver den frusna sjön. Kring
fjälltopparne hängde ännu ett svagt återsken af
dagsljuset, men bakom allt stod himlen kall och mörk
i en ton af mattslipadt grönt glas, och dimman
gled ljudlöst nedför branterna som ett stort,
grått spöke.
I skydd af lappvistet vid sjökanten satt vargen
och plirade med ögonen. Alltefter dagen skymde,
vidgade han sina gula pupiller, och när skuggorna
från fjällen ändtligen vågade sig ut på isen och
togo allt i sin famn af mörker, öppnade han sitt
hungriga gap, krafsade på lappvistets stockverk
och skällde ynkligt genom natten.
Och skallet gick ut i den mörka tystnaden, och
den ensamma låten svarade i fjällen midt öfver
sjön och kom tillbaka fördubblad i antal, så den
blef till ett långt, hemskt hånskratt.
Och när hånskrattet dött bort, hördes ur
mörkret ett skrapande, varligt som en råttas hasande
med en pappersbit, och skrapandet växte och
blef till ett smällande, och genom mörkret kommo
fem skidlöpare utför fjället ned mot lappvistet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
