Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var det inte utan att Per Jakob kände sig
litet rädd för att de skulle bryta sig in i
lappvistet, som låg alldeles bredvid dem.
Och så den förbannade rotvälskan de talte
sinsemellan; alldrig visste han hvad de sade.
"Nå, vi få väl se," muttrade Per Jakob för sig
själf, där han låg och blåste i den surrande elden.
De sutto alla fem i ring kring lägerelden.
Kaffepannan puttrade, och skenet från elden
dansade i röda fläckar på männens ansikten.
De voro allihop hårda, buttra anleten,
skrynkliga och fårade som gamla osmorda lappskor, och
snön, som smälte i deras mössor, tillrade nedför
kinderna i små rännilar och tvättade ljusare fåror
i deras smutsiga ansikten.
Per Jakob sörplade i sig kaffet, medan han
då och då såg på de andre, hvilka, allt eftersom
kaffet tände värme inom dem, mjuknade upp i
ansiktsuttrycket och sins emellan pratade sin
obegripliga finska. Litet lappska och svenska
kunde de väl, men de vände sig sällan till föraren
med någon fråga.
Det stulna renköttet smakade dem bra, och de
karfvade belåtet med knifvarne stora skifvor af
det. Och en af dem tog fram en butelj ur sin
konte och hällde kaffekopparne fulla med
brännvin.
Och medan novembernatten stod som en tyst
ande under fjället, dansade brännvinsruset in i
deras ådror, samtalet blef lifligare, blickarne
blefvo vildare, rösterna högre - och så gick det
löst, ovädret, som Per Jakob satt och väntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
