Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satte han kurs rätt ut från vistet och skrapade
åstad genom natten i ilande fart.
"Perkäle! hvad han dröjer," sade en af finnarne,
då det blef tyst för ett ögonblick med pratet.
Det gick som ett skott genom dem
allesammans, och de häjdade sig litet hvar i sin
kaffedrickning och lyssnade. Ingen af dem ville
egentligen medge, att den talande uttryckte,
hvad de själfva funderat på i de sista minuterna,
men sedan det nu var gjort, kröp sanningen
fram, och beväpnade med brinnande videgrenar,
som de rakade ur lägerelden, störtade de bort
dit, hvarest skidorna stodo.
— Jumal’ auta!
Ett ögonblick stodo de liksom förlamade vid
upptäckten af att Per Jakob gifvit sig i väg; de
brinnande grenarne sjönko mot snön som de
varit blytunga, och brännvinsruset domnade bort
i deras hjärnor inför medvetandet att vara
lämnade åt sig själfva i fjällens natt — midt i det
okända, som låg omkring dem i ett tungt mörker.
"Se här — ditåt har han gått." Den ena af
dem följde med sin videgrensfackla Per Jakobs
spår öfver ett ställe, där snön var mjukare, och
där märket efter stafven lämnade ett rundt hål.
Utan att egentligen växla ett ord, skyndade
de tillbaka till elden, packade ihop ränslarne,
snörde fast skidorna och gåfvo sig i väg efter den
försvunne.
När de drunknat bort i natten, kom vargens
ynkliga skällande borta ifrån fjället, och allt
efter lägerelden mattades, smög han sig närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
