Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med skidorna och åkte sedan med dröjande steg
bort genom den månljusa natten öfver snöhafvet.
"Hallå! Jakkola! Hallå!"
Mikko stöd ensam i dimman och ropade.
Kyss hade de sett h varandra skymta genom
tjockan, men nu, sedan det börjat snöa, kunde
han inte ens följa Jakkolas spår längre, och
därför stannade han och ropade.
Det var nu två dagar sedan de stoppat ner
Pinni i snön, och de hade strofvat på måfå kring
i fjällen och försökt hålla kurs efter den röda
ljusning, som aldrig blef till dag utan som
vandrade likt en blodsyn öfver fjälltopparne i söder.
Provianten började lida mot slut, och
svältrem-marne kring byxorna hade dragits åt mer än
förut, och det var med en viss ängslan Mikko
stod ensam och ropade in i snötjockan: "Hallå!"
Han tyckte sig höra hur hans egen röst
drunknade i detta gråa töcken, som kom tassande på
mjuka fötter af snö, kom frän alla håll och kanter
och svepte in honom i en famn af mjuk bomull.
Han lyssnade så intensivt, att han hörde sitt
eget hjärta slå, och han tänkte pä Jakkolas
varning, att de voro förlorade, om de inte höllo
ihop. Men det var minsann inte så lätt det -
snödimman hade ju kommit tyst och lömsk utan
förebud, just när de åkt under fjället, och nu
hade han stått och ropat länge utan att få ett
svar. Och så dessa förbannade snöflingor, som
sjönko långsamt ned och jämnade ut skidspåren,
stora hvita flagor - i ett oändligt fallande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
