Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
ha glömt, så kunde jag sluppit att be om
förlåtelse. Och dock är det inte det som är svårt.
Jag vill ju gärna krypa kalvariet igenom för att
rädda den lilla glimt af lycka, som flämtar
därinne, för det är ändå allt, som binder mig kvar
vid tillvaron.
Hvad grubblar hon öfver? Minns hon alla
ord, som ögonblicket födde och som vi bytte
med hvarandra i herdestunder af sällhet, minns
hon alla dyra eder jag gjorde och som jag
samvetslöst bröt. Rufvar hon på ödets allmakt, som
skiljde oss åt, detta öde, som vi älska kalla så,
emedan vi icke vilja kasta skulden på oss själfva,
som genom vårt handlingssätt skapa ödet.
Hon väntar på något eller någon. Det vet
jag. Jag känner det på mig. Känner det lika
visst som i forna dagar, då hon försökte smyga
sig öfver mig, tassade på bara, mjuka fötter och
jag kände hennes närmande bakom mig ila som
en het kärleksström genom mig.
Ibland rör hon i glöden. Icke för min skull,
ty hon ser mig icke fast hon redan två gånger
sett mot fönstret, där jag står utanför i
vinternattsmörkret och stirrar genom isblommorna in
i mitt kärlekshems slocknande glöd.
Jag väntar också. På hvad, vet jag inte. Jag
kan icke röra mina fötter. Allt utom mina ögon
är förlamadt. Lifvet har koncentrerat sig i
pupillerna och de vidga sig onaturligt för att
sluka allt hvad som kan ses.
Nu reser hon sig sakta, höjer handen mot
spiselkanten för att repa eld på en sticka. Första,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
