Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
görande ordet. "Naturskräck", hviskar jag och
går honom närmare.
"En oförklarlig ångest", fortsätter jag, "af
syner och ljud, af dimmor, som spöklika klättra
uppför stegen där, af kalla fingrar, som klamra
sig fast vid ens kläder, af osynliga syner, magrare
än döden, men fulla af all naturens ofattliga
skräck, som kommer barnen att gråta i mörka
skogen och gamlingarna att skälfva i stugmörkret
och tända ljus och trösta sig med guds ord;
ångesten af att aldrig vara ensam utan alltid ha
sin dödsfiende bakom sig, lurande på någon ännu
okänd grymhet och flätande in sitt öde med ens
eget i ett virrvarr, som man aldrig hittar ur utan
bara känner som naturskräck?"
Jätten står stilla och ser ut mot bloddroppen.
Hafvet andas därute.
Han för tuben mot ögat igen. Något flammar
till därborta i mörkret så starkt att bloddroppen
fördunstar.
Jag förstår. Ångaren signalerar med bloss
efter lots. Jätten skall gå ned. Nu måste det
ske snart, annars är det för sent.
Han skjuter ihop tuben.
"Adjö", säger hån och går fram mot stegen.
I nästa ögonblick och innan han har vänt sig
om för att stiga ned baklänges, störtar jag på
honom.
Han raglar handlöst ned och försvinner. Jag
hör en dof duns.
Ångaren signalerar med bloss ännu.–––~ -
Jag går in i lotsstugan och säger, att de skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
