Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
tala med, och det är det jag vill ha. Den kära,
goda rösten, som kunde låta som mors ibland,
när det var riktigt väl. Det är märkvärdigt, alla
kvinnoröster jag hört och känt ha någon gång
låtit som mors, och mors röst var god.
Jätten talar aldrig med mig och inte jag med
honom. Jag vet inte, hvarför man tog bort den
där andre, som satte in min mat förr. Han talade
bra, mycket bra, så jag behöfde aldrig säga något.
Han talade för oss båda. Och så förstod han
mina ellipser.
Men jätten begriper mig inte. Han går bara
omkring och lurar här inne och smygflinar.
Han säger aldrig något. Det passar godt. Han
är sig lik. Han var inte talför på utkiken häller.
Och nu vill han stjäla mina ellipser, liksom han
stal min kvinna. Ibland, när jag ligger på sängen
och låtsas sofva, kommer han in och luktar efter
mina ellipser. Han tål inte jag är lycklig -
lika litet nu som förr.
Jag måste hindra honom att stjäla den här
lyckan också. Det är ju besynnerligt, att man
aldrig kan få vara lycklig. Världen är afundsam.
Och ändå förstår han mina ellipser lika dåligt
som han förstod min kvinna.
Hans tysta smygande härinne, när jag låtsas
sofva, gör mig tokig, Det kokar i ådrorna på
mig. Det skall bli slut på det.
Inom en timme kommer han med kvällsmaten.
Då sker det. Jag vet det. En gång till skall
jätten och jag brottas och sen ut till kvinnan,
som står därutanför dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
