Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moderns gamla toalett meid de lika gamla
malmstakarne i koppar. Elna hade fått silfverstakar,
hon
Postexpeditörn suckade.
Aldrig hade han sett något, som till den grad
verkade rof, plundring. Nu först blef han rädd.
En stormvind hade gått genom hans hem och
hvirflat hans barn med sig.
Han tog parfymflaskan och luktade. White
Rose, alldeles som modern.
Han tittade i toalettspegeln och såg en gammal
man med onaturligt hög panna, där
flintskalligheten plogat genom det gråsprängda håret ända
upp mot hjässan, en man med guldbågglasögon,
svensk allmogenäsa och mörkt, småkrusigt
helskägg, med ett och annat stänk af grått.
Ansiktet var skrynkligt och fåradt med två djupa
diken, som gingo snedt ned från näsroten och
försvunno i mustascherna. Den gamle mannen höll
ett ljus i handen och såg mycket eftertänksam ut.
Postexpeditörn skakade på hufvudet, vände
sig om och gick in till sig.
Han tog af sig fracken och kragen och drog
på nattrocken. Så öppnade han skrifbordslådan
och fick fram ett porträtt af en ung, skön kvinna
i teaterkostym och satte sig att se på det.
Han stoppade rullpipan och tände. Och han
undrade öfver lifvet och hvarför den som är
gammal blir ensam Men han undrade också
öfver hur länge han skulle bli det.
Han ville inte riktigt tro på dotterns andra
hem. Hvem visste egentligen hur det kunde gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
